Vad, hur och varför pedagogisk dokumentation
"Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i ett pedagogisk sammanhang".(Wehner-Godée(2010, s 11). Ja, vad är pedagogisk dokumentation? Genom att ha läst "Att fånga lärandet" och "Varför pedagogisk dokumentation", och haft litteraturseminarium och diskussioner i arbetslaget har jag kommit en bit på vägen i förståelsen av detta...
 |
| En tankekarta vi gjort tillsammans med barnen, om vad som kan flyga. |
Det gäller att hitta tid till dokumentation, observation och reflektion. Det kan vara svårt att få till, och det är något av en utmaning att hitta den. Vår förskolechef har i alla fall sett till att vi kommer få lite mer reflektionstid den här terminen och det är ju bra! Vi i arbetslaget får diskutera hur vi ska organisera det hela. Det är lätt att man känner att man vill hinna med så mycket och det ska gå fort, men jag tror på att börja i det lilla och det måste få ta tid. Det får inte bli så stort att det för den skull inte genomförs.
VAD?
Vad ska man dokumentera? I boken "Att fånga lärandet" talar Wehner-Godée om att observera processen, problemet och produkten. Dokumentera läroprocessen kan man t ex göra när barnen håller på att bygga något med klossarna. Nyligen satt jag i "byggrummet" när några barn skulle bygga ett garage, men hur skulle de få till taket på garaget? Hur skulle de bygga väggarna? Vilka klossar eller vilket material passar till tak? Viktigt är att ge barnen tid för att fundera själva, samspela med andra, experimentera och sedan komma på egna lösningar? Och det finns kanske inte bara en lösning, utan många.
Vad ska man dokumentera? I boken "Att fånga lärandet" talar Wehner-Godée om att observera processen, problemet och produkten. Dokumentera läroprocessen kan man t ex göra när barnen håller på att bygga något med klossarna. Nyligen satt jag i "byggrummet" när några barn skulle bygga ett garage, men hur skulle de få till taket på garaget? Hur skulle de bygga väggarna? Vilka klossar eller vilket material passar till tak? Viktigt är att ge barnen tid för att fundera själva, samspela med andra, experimentera och sedan komma på egna lösningar? Och det finns kanske inte bara en lösning, utan många.
Man kan också dokumentera produkten. Den färdiga produkten kan bestå av tex en målning som ett barn gjort. Denna målning kommunicerar till oss, vi kan samtala med barnet om vad de har målat och hur de tänkte när de målade den. Teckningar och målningar är något som är vanligt att dokumentera på vår avdelning, men vi är inte så bra på att reflektera över dom. Eller måste man alltid det? Finns det något rätt och fel? Den frågan dök upp när vi diskuterade pedagogisk dokumentation i arbetslaget, och vi kom väl fram till att det viktigaste är att man dokumenterar, och ska den bli pedagogogisk så måste man reflektera över den.
Wehner-Godée (2010, s 43) "Även om vi oftast inte tänker på den fysiska miljöns betydelse för att sätta igång samspel och läroprocesser så påverkas vi. Den kan ge nya utmaningar, tilltala oss, eller göra hinder.
Både Wehner-Godée och Lenz Taguchi talar om rummet. Vad ger rummen för signaler? Hur använder sig barnen av rummen? Jag tror att man kan göra mycket med rummen, skapa intressanta miljöer som känns meningsfulla för barnen. Fråga barnen själva vad de vill göra, hur de vill ha rummen. Vill man förändra/förbättra/förnya en miljö tror jag att aktionsforskning är ett bra verktyg. Vi har många barn i grupperna vars intressen ändras och man får alltid vara beredd på att förändra miljön. Rummet ska vara den "tredje pedagogen".
"Det finns olika sorters material som är lämpliga som hjälp för att öppna sinnena och som därmed underlättar observation och dokumentation." Wehner-Godée (2010, s 40)
Exempel på sådana material är lera, trä, våta och torra färger, papper och naturmaterial. Konstruktionsmaterial såsom klossar, kaplastavar och lego hör också till sådana material, men även utklädningskläder, musikinstrument mm. Detta är material som sätter igång associationsförmågan. Just nu är barnen på vår avdelning mycket för att bygga kojor, och ser de en hög med filtar så säger filtarna till barnen att de ska bygga en koja. Vi har mycket material tillgängligt och vi har en tillåtande miljö. Barnen ska själva kunna nå material och verktyg (gäller kanske inte riktigt allt, och det kan ju bero på hur gamla barnen är också)
När man dokumenterar tycker vi också att det är viktigt att man koncentrerar sig på det positiva i barnen, för att få dem att växa i sin självkänsla.
Vad är pedagogisk dokumentation? Lenz Taguchi (s 34) talar om att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation dvs barnen kommunicerar sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogen genom bilder, utsagor, målningar mm. Och via dokumentationen kommunicerar vi pedagoger tillbaka. Det är viktigt att barnen har tillgång till så många uttrycksmedel som möjligt; bild, musik, rörelse, drama mm
Och Wehner-Godée(2010, s 11) skriver att "Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i ett pedagogisk sammanhang".
HUR?
Vad är pedagogisk dokumentation? Lenz Taguchi (s 34) talar om att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation dvs barnen kommunicerar sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogen genom bilder, utsagor, målningar mm. Och via dokumentationen kommunicerar vi pedagoger tillbaka. Det är viktigt att barnen har tillgång till så många uttrycksmedel som möjligt; bild, musik, rörelse, drama mm
Och Wehner-Godée(2010, s 11) skriver att "Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i ett pedagogisk sammanhang".
HUR?
LenzTaguchi (1997, s 79) skriver "Att ödmjukt "böja knä", lyssna och se vad barnet gör och vart de är på väg, och göra val med utgångspunkt från detta är att ge barnen makt över sitt eget lärande". Vi tycker det är viktigt att verkligen lyssna på barnen och respektera det de säger och tänker.
Man kan som dokumenterande pedagog försöka vänta, och ge barnen utrymme att sinsemellan bli mer aktiva. Låt barnen komma med egna problemlösningar, samspela och hjälpa varandra (Lenz Taguchi (1997, sid 64). Om man är med barnen i en situation, kan man vara en medforskande pedagog, som ställer öppna, utmanande frågor.
 |
| Man kan hitta mycket intressant i skolskogen... |
Man kan alltså ta ett steg tillbaka, låta barnen hålla på och inte avbryta i onödan. Man vill så väl, men när man avbryter för att säga något som man själv tycker är viktigt, så kanske "förtrollningen" bryts och barnen tappar intresset och avslutar aktiviteten. Sedan kan man ju diskutera när man ska och inte ska avbryta.
När vi tar med barnen till skolskogen, brukar vi dela upp tiden. En del då man har en aktivitet ledd av oss pedagoger och en del då barnen själva får bestämma vad de vill göra. De får själva utforska skogen, leka, klättra osv. Vill de titta på myrorna har vi luppar med oss och vi blir medforskare.
När vi tar med barnen till skolskogen, brukar vi dela upp tiden. En del då man har en aktivitet ledd av oss pedagoger och en del då barnen själva får bestämma vad de vill göra. De får själva utforska skogen, leka, klättra osv. Vill de titta på myrorna har vi luppar med oss och vi blir medforskare.
Penna och papper har man ju (nästan) alltid till hands. Det gäller bara att hitta en bra form för hur det ska gå till att använda detta som dokumentationsverktyg. Vi har loggböcker på min avdelning, och jag försöker verkligen att använda min loggbok. Man glömmer så lätt saker som händer och som sägs, så det är bra att ha några ord nedskrivna. Jag har som mål att få det som ett naturligt hjälpmedel i min vardag, men jag har inte kommit dit riktigt än. Man kan också ha dokumentationsmallar för att underlätta vid observationer.
Ljudinspelare är bra att använda t ex vid barnintervjuer, när pedagoger samtalar med barn eller när barn samtalar med varandra. Det är ju alltid svårt att hinna med att skriva ner allt som sägs under en diskussion eller aktivitet. När det gäller barnintervjuer skriver Wehner-Godée (2010, s 74) "att den kan vara lättare att intervjua två eller tre barn tillsammans. Ett ensamt barn kan känna sig pressat. Är det flera barn griper deras olika associationer och fantasier in i varandra och man får en naturlig draghjälp". Och detta är också min erfarenhet. Barnen lyssnar in varandra och inspireras av varandra. Vid ljudinspelningar får man ju också som pedagog lyssna till sig själv. Vet man att samtalet spelas in så kanske man skärper till sig lite, men jag tror ändå att det är lätt att t ex ställa ledande frågor. Man kan ju även låta en kollega lyssna på det som spelats in. Kanske hör hon något annat än jag.
Kameran använder vi mycket och den finns alltid till hands. Vad är det vi vill fånga med kamerans hjälp? Är det läroprocessen eller resultatet? Hur ska jag använda bilderna? Det finns många frågor som kan diskuteras. Barn idag är vana att bli fotograferade i tid och otid, och hos oss kommer de barnen och ber oss att fotografera något som de tycker är viktigt. En del foton sätts upp på avdelningen och en del foton hamnar i portfoliopärmarna. Jag försöker få med barnen när vi sätter in fotona i pärmen, så jag kan skriva ner deras kommentarer. Barnen tycker om att titta i sin egen portfolio och visar gärna varandra vad pärmarna innehåller. Jag har också använt det som underlag vid utvecklingssamtal. Från en kollega på en annan förskola fick jag tipset att ha "veckans fotograf". Ett barn får använda kameran en vecka, välja ut bilder som sedan skrivs ut. Sedan kan man ju samtala om bilderna, och om barnet vill kan det få visa och prata om bilderna inför gruppen.
Videokamera har vi inte använt på flera år, men vid några enstaka tillfällen har jag använt filminspelning på digitalkameran. Sedan ett par månader tillbaka har vi nu också en ipad på avdelningen, som vi kan filma med. Att filma är ju ett bra dokumentationsverktyg på så sätt att man kan dokumentera ljud, bild och rörelse samtidigt. Wehner Godée (2010, s 82)) nämner dock att en av nackdelarna är att det kan bli ett väldigt omfattande material som tar lång tid att gå igenom. Därför är det viktigt att välja ut något speciellt som man fokuserar på. Sedan är det ju väldigt intressant och lärorikt att se hur man själv agerar i olika situationer.
Med datorns hjälp kan man ladda ner bilder för att sedan skriva ut dom. Problem kan uppstå ibland när man ska ladda ner bilderna, datorn fungerar inte och skrivarna fungerar inte heller. Vilket har hänt mycket det senaste. Frustrerande!
Med alla tekniska hjälpmedel gäller det att ha provat på och övat innan man använder det. Vilka knappar ska jag trycka på? Är kameran laddad? osv.
Med alla tekniska hjälpmedel gäller det att ha provat på och övat innan man använder det. Vilka knappar ska jag trycka på? Är kameran laddad? osv.
VARFÖR?
Lenz Taguchi (1997, sid 7) skriver att pedagogisk dokumentation har sedan länge använts som arbetsverktyg i Reggio Emilia. Och hon skriver att där är "dokumentationens viktigaste uppgift är att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapssökande subjekt, samt att utgöra utgångspunkten för barnens fortsatta utforskande och kunskapsskapande". Dels kan man följa barnens läroprocesser, men man kan också följa sin egen läroprocess. Var står jag nu? Vilket förhållningssätt och vilken barnsyn har jag?
För vem dokumenterar vi? För barnen och för pedagogerna. Men även för föräldrarna. Det är viktigt att synliggöra vår verksamhet utåt.
Lenz Taguchi (1997, s 69) skriver "Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete." Dokumentationen ska vara underlag för våra reflektioner och tankar för att vi ska kunna gå vidare och ta nästa steg. Att reflektera är viktigt för att föra något framåt och inte bli fast i gamla tankemönster. Och genom att reflektera tillsammans i vårt arbetslag kan man få nya infallsvinklar.
Lenz Taguchi (1997, sid 7) skriver att pedagogisk dokumentation har sedan länge använts som arbetsverktyg i Reggio Emilia. Och hon skriver att där är "dokumentationens viktigaste uppgift är att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapssökande subjekt, samt att utgöra utgångspunkten för barnens fortsatta utforskande och kunskapsskapande". Dels kan man följa barnens läroprocesser, men man kan också följa sin egen läroprocess. Var står jag nu? Vilket förhållningssätt och vilken barnsyn har jag?
För vem dokumenterar vi? För barnen och för pedagogerna. Men även för föräldrarna. Det är viktigt att synliggöra vår verksamhet utåt.
Lenz Taguchi (1997, s 69) skriver "Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete." Dokumentationen ska vara underlag för våra reflektioner och tankar för att vi ska kunna gå vidare och ta nästa steg. Att reflektera är viktigt för att föra något framåt och inte bli fast i gamla tankemönster. Och genom att reflektera tillsammans i vårt arbetslag kan man få nya infallsvinklar.
Vårt styrdokument "Läroplan i förskolan" säger att vi ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla förskolans kvalitet kontinuerligt och systematiskt. Man kan bl a läsa att förskollärare ska ansvara för
" att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner" (Lpfö98, s 15)
Och arbetslaget ska
" kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,
använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden"
dokumentera, följa upp och analysera
– kommunikation och samspel med och mellan barn, barns delaktighet och inflytande samt vid vilka tillfällen som barnen upplever verksamheten som intressant, meningsfull och rolig" (Lpfö98, s 16).Genom att dokumentera utvecklar man förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande.
Det känns som vi i vårt arbetslag har tagit ett första steg i att arbeta mer med dokumentationen, och försöka "fånga lärandet".
Referenslitteratur:
Lenz Taguchi, Hillevi (1997), Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. HLS förlag, Stockholm
Utbilningsdepartementet (2011), Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Fritzes, Stockholm
Wehner-Godéee, Christina (2010), Att fånga lärandet - pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber AB, Stockholm
