Avslutning
Nu ska vi göra en liten summering av kursen. Vi har under två tillfällen under kursen fyllt i ett självskattningsformulär. Vad man kan säga om det är att ju mer man lär sig, desto mer förstår man att man inte kan… När jag skriver detta, så tänker jag på iPaden, detta fantastiska och smidiga verktyg som jag nu har använt mig av i ett års tid.
Jag kommer ihåg första kurstillfället. Jag hade i alla fall lärt mig var man satte på iPaden, men det var allt… Sedan blev det en rivstart och alla satte igång att knappa på sina paddor. Men för mig krånglade det och jag fick lite lätt panik. Men skam den som ger sig, och när jag gick hemåt hade jag ändå lärt mig en hel del.
Så när det gäller mitt lärande och iPaden, så har jag lärt mig massor. Jag har inget trådlöst nätverk hemma, vilket är synd. Men jag har kunnat arbeta med Garageband och iMovie hemma i alla fall. Två mycket bra och användbara appar när det gäller den pedagogiska dokumentationen. Och det känns som jag kan grunderna när det gäller att arbeta med dessa. Jag har använt båda två i verksamheten på avdelningen.
När jag hade utvecklingssamtal i våras hade jag gjort intervjuer med barnen i Garageband. Mycket uppskattat av föräldrarna. Det som är praktiskt med Garageband är att man slipper att sitta och anteckna vid samtal och intervjuer, och man kan gå tillbaka och lyssna på det efteråt.
Med iMovie kan man filma barnen och få med ljud, bild och rörelse samtidigt! Väldigt användbar app, och den tror jag att jag kommer ha stor användning av i framtiden när det gäller pedagogisk dokumentation.
.
En fördel har varit att två från vårt arbetslag gått den här kursen. Det här gör det lättare att verkligen arbeta med pedagogisk dokumentation. Lenz Taguchi (1997, s 15) skriver att ”allt förändringsarbete kräver att alla parter strävar i samma riktning, även om inte total konsensus måste råda”. Att arbeta med pedagogisk dokumentation är ett arbete som arbetslaget ska göra tillsammans och man ska reflektera tillsammans.
Lenz Taguchi (1997, s 69) skriver "Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete”. Dokumentationen ska vara underlag för våra reflektioner och tankar för att vi ska kunna gå vidare och ta nästa steg. Att reflektera är viktigt för att föra något framåt och inte bli fast i gamla tankemönster. Och genom att reflektera tillsammans i vårt arbetslag kan man få nya infallsvinklar
Vi har tre halva reflektionsdagar per termin, och dessa tillfällen är guld värda. Då har vi tid att i arbetslaget tillsamman sitta ner och reflektera.
Vad, hur och varför pedagogisk dokumentation? Det här är frågor som man alltid kan diskutera. Jag känner att jag nu efter den här kursen har en bra grund att stå på. Dokumentationen blir pedagogisk först när man diskuterar och reflekterar över den tillsammans med barn och kollegor. Ett centralt begrepp är också synliggörande av läroprocesser. Att göra barnen medvetna om sitt eget lärande. Synliggörande för barnen själva, för oss pedagoger och för föräldrar. Och iPaden har verkligen blivit ett bra verktyg att använda. Men det gäller också för oss pedagoger att ”böja på knäna”, lyssna på barnen och vara medforskare. Det är viktigt att ta tid till att diskutera och reflektera tillsammans med barnen, att fånga lärandet.
Jag har varit på kursträffarna då jag fått en bra grund till att arbeta vidare med de olika uppgifterna. Och lärgruppen har varit till stor hjälp. Alltid roligt och givande att träffas! På Facebook, med Luppen, har man också fått mycket tips, idéer och hjälp när det krånglat.
I läroplanen för förskolan finns det ett avsnitt som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Där kan man bl a läsa att verksamheten ska dokumenteras, följas upp och utvecklas. Och varje barns utveckling och lärande ska dokumenteras, följas upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära.
På vår förskola har vi börjat läsa ”Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan” En bok utgiven av Skolverket, som handlar om just pedagogisk dokumentation. I mindre grupper ska vi läsa några avsnitt i taget och diskutera och reflektera över vad vi läst. Det känns väldigt bra tycker jag, och jag ska försöka bidra med det som jag lärt mig under denna lärorika och roliga kurs!
Mycket har jag lärt mig och mer finns att lära!
Litteratur:
Utbilningsdepartementet (2011), Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010.
Fritzes, Stockholm
Lenz Taguchi, Hillevi (1997), Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. HLS förlag,
Stockholm
Skolverket (2012), Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan. Fritzes, Stockholm
Mediers påverkan i lärmiljöer
Medierådet lanserade 2010 rapporten Småungar & Medier - Fakta om små barns användning och upplevelser av medier där man kan läsa om medieanvändningen hos barn mellan 2 och 9 år.
Eftersom jag själv arbetar i en barngrupp där barnen är 3-5 år, så riktade jag in mig på den åldern i rapporten.
I rapporten kan man läsa att tv är det medium som barnen börjar använda allra tidigast och är den överlägset populäraste medieformen bland alla i denna studie,
73 % av samtliga tittar på tv varje dag och 93 % flera gånger i veckan. För det andra är Bolibompa både det överlägset populäraste tv-programmet.
Vidare kan man läsa att ”datoranvändningen går ned i åldrarna: två tredjedelar (67 %) av 2–5-åringar och nästan alla (96 %) 5–9-åringar brukar använda dator. På frågan vad de brukar göra på datorn är spel den vanligaste aktiviteten: 55 % av 2–5-åringarna och 92 % av 5–9-åringarna.”
Bland de yngre barnen, 2–5-åringarna, är det få skillnader mellan flickors och pojkars medievanor. Detta är också min upplevelse på förskolan där jag arbetar. Rapporten säger dock att könsskillnaderna ökar ju äldre barnen blir. Hur kommer detta sig?
Föräldrarna är överlag positivt inställda till tv, spel och Internet, även om man
också ger uttryck för att medierna har negativa effekter på barnen. De tycker att medier gör att barnen lär sig saker, att det är roligt och avkopplande och att det stimulerar barnens fantasi.
Hur förhåller jag mig till olika medier på förskolan? Till en början var jag nog väldigt försiktig. Man vill ju inte att barnen ska sitta och spela på datorer/Ipads. Men det finns ju faktiskt många bra program/appar som ger barnen utmaningar. Och det är klart att barnen ska lära sig att använda dessa verktyg. I läroplanen kan man läsa:
”Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning”(s.7).
Barnen på vår avdelning använder datorn till att skriva på och klistra in bilder. Det är roligt att se när de vid datorn hjälper varandra, lär av varandra och samarbetar. Vi använder också datorn för att hämta information och lyssna på musik på youtube. (Speciellt när melodifestivalen är som mest aktuell!)
Denna rapport skrevs 2010 och nu är det 2012. Mycket hinner hända på två år… Bland annat så använder barnen Ipads och (sina föräldrars) Iphones idag och man ser hur fort utvecklingen har gått med dessa verktyg. Även på förskolan har vi Ipads, och barnen är fantastiskt duktiga på att hantera dessa. Och precis som när det gäller datorn så tycker jag att det är viktigt att hitta appar som utmanar barnens tänkande, kreativitet och fantasi.
Litteratur:
Medierådet (2010) Småungar & Medier - Fakta om små barns användning och upplevelser av medier 2010. Stockholm
Utbilningsdepartementet (2011), Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Fritzes, Stockholm
Filmen "Skattkartan", juni - sept 2012
Reflektioner kring mitt filmarbete
Jag tänkte att jag ville göra en film, där man kan se lärandet i dramaleken. Det skulle vara lite spännande, så jag gjorde en skattkarta. Jag fick in det matematiska lärandet dels genom att läsa mönster och symboler på en karta och dels genom en matte-gåta där det gällde att räkna guldpengar.
Först skrev jag en synopsis, och det kändes som en bra grund. I boken Manus och dramaturgi för film (2006) skriver Thomas Granath att det finns två anledningar till att man skriver synopsis:
· ”Man vill tydliggöra materialet och dess struktur för sig själv.
· Man vill snabbt och lätt kunna presentera en idé och dess handling för t ex beställare och andra intressenter”
Sedan skrev jag ett manus. Enligt Granath (2006) finns det två typer av manusformat. Jag valde den amerikanska stilen som innebär att allt skrivs i en spalt över hela sidan. (Det andra alternativet är tvåspaltmanus).
På en kursträff pratade våra handledare om berättarkurva med inledning-dilemma-upptrappning-lösning-avslut. Detta hade jag med mig när jag skrev manuset. Och jag hade även med mig tanken på att växla mellan helbild, halvbild och närbild.
När man väl börjar filma så förstår man hur bra det är att ha gjort ett bra förarbete. I filmen behövde jag lite rekvisita i form av skattkarta, skattkista, guldpengar, glass mm. Så detta förberedde jag innan filminspelningen.
Det kändes även bra att kunna dela ut manus till aktörerna. De kunde läsa igenom det i lugn och ro och få en helhetsbild av filmen. Och de kunde naturligtvis se vad de skulle göra och vilka repliker de hade. Det tror jag uppskattades. Men de var allt lite nervösa…
Ett barn är med i filmen, och jag frågade en vårdnadshavare till barnet om det var ok att barnet skulle vara med i filmen. Och jag förklarade när och hur filmen skulle användas. Och hon godkände det hela. Det var inte helt självklart att ett barn skulle vara med i filmen så jag hade en reservplan att bara låta vuxna vara med.
Själva inspelningen gick bra tycker jag. Några omtagningar blev det av olika anledningar. I stort sett höll vi oss till manus, men inte exakt. Men jag tycker att aktörerna skötte sig ypperligt!
Filmen spelades in precis innan semestern och i slutet av augusti redigerade jag filmen. Det var lite trögt att sätta igång sedan igen, men när jag väl satte igång med redigeringsarbetet så var det roligt. En bra instruktionsfilm på Luppen hjälpte mig att komma ihåg hur man kunde redigera filmen. Jag fick klippa ner filmen, lägga på olika slags ljud, skriva in text mm.
Vi har arbetat och arbetar en hel del med matematik i vår förskolegrupp, och det gäller att hitta olika situationer där man kan få in det matematiska lärandet. I dramaleken blir matematiken rolig och lustfylld. Vi har gjort lite kartor så här i efterhand och det tycker barnen är roligt!
Referenslitteratur
Granath, Thomas (2006). Manus och dramaturgi för film. Slovenia, Liber AB
Synopsis
Titel: Skattkartan
Syfte: Att visa på hur lärandet kan ske i olika situationer, i det här fallet i dramaleken. Att kunna läsa en karta, med mönster och symboler, matematiskt och språkligt lärande
Form: Spelfilm
Målgrupp: Vårdnadshavare, barn och pedagoger
Premiss: Lära i leken
Karaktärer: Förskolechef Anki som tar emot en skattkarta som hon överlämnar till pedagogen Johanna och barnet Maja. Kokerskan Angela, som har skatten.
Miljö: Filmen utspelar sig en vanlig dag på en förskola, både inomhus och utomhus
Längd: ca 7-10 min
Handling: En dag kommer det en skattkarta med posten till förskolan. Förskolechefen lämnar över kartan till en pedagog och ett barn, som tittar på kartan och förstår att det finns en skatt att hitta ute på förskolegården. Tillsammans läser de kartan, och sedan går de ut för att hitta skatten.
När de hittar skattkistan sitter Nisse (Tomtenisse) i den och han har med sig ett meddelande, som Johanna läser. Här gäller det att lösa en matte-gåta. Maja ska ta med sig ett antal guldpengar till Angela i köket, som sedan tar fram skatten – glass till alla barnen!
Manus till ”Skattkartan”
SKATTKARTAN
1. INT. BREVLÅDAN – DAG _______________________________________________
Anki
Brevlådan utanför Ankis kontor är full av post. ANKI, förskolechefen, kommer gående.
ANKI
(Utbrister förvånat)
Oj, vad mycket post vi har fått idag!
Kameran följer Anki, som går in genom dörren till kontoret.
2. INT. ANKIS KONTOR – DAG_____________________________________________
Anki
Anki sitter på sitt kontor. Datorn är på och hon har lagt all post på skrivbordet. Till en början sorterar hon posten under tystnad. Sedan tittar hon lite extra på det hoprullade papperet och läser vad som står på det.
ANKI
Det här ser spännande ut. Då ska vi se vem det är till… Granen Röd! Det är nog bäst att jag går över med det på en gång!
Kameran följer Anki, som går ut ur sitt rum och mot avdelningen Granen Röd
3. INT. PÅ AVDELNINGEN – DAG
Anki, Johanna, Maja
Johanna och Maja sitter i soffan och läser en bok. Anki kommer in och lämnar över rullen.
ANKI
Jag har lite post till er.
JOHANNA
Vad roligt! Jag undrar vad det kan vara? Vad tror du Maja?
MAJA
Jag vet inte
Maja tar bort snöret runt rullen och vecklar upp papperet.
MAJA
(utbrister glatt)
En skattkarta!
JOHANNA
Vad föreställer den?
De tittar på den en stund och ser ut att fundera
MAJA
Det är ju förskolan, och hela gården. Och titta, där är ett kryss! Tänk om det finns en skatt där!
JOHANNA
Vi får väl kolla upp det. Vad spännande! Vi går ut på en gång!
Kameran följer Johanna och Maja som går ut genom dörren.
4. EXT. GÅRDEN – DAG
Johanna, Maja
Johanna och Maja står vid dörren, redo att gå ut för att hitta skatten
MAJA
Jag tror jag vet var skatten finns.
JOHANNA
Kom så går vi ut!
5. EXT. GÅRDEN, UNDER RUTSCHKANAN - DAG
Kameran filmar skattkistan.
Johanna och Maja går mot rutschkanan och kommer fram till skattkistan. De sätter sig vi den. De ser glada och förväntansfulla ut.
MAJA
Här är den! Jag kan öppna den!
Maja öppnar kistan
MAJA
(Förvånat)
Nisse!
Maja öppnar snöret runt det hoprullade papperet.
JOHANNA
Det verkar som Nisse har ett brev med sig! Jag kan se vad det står i det.
Johanna läser brevet som Nisse har skrivit.
JOHANNA
Kära barn och fröknar på Granen Röd! Jag har semester nu. Det är skönt, men nu längtar jag efter julen. Det är lång tid dit, men eftersom jag ändå är här nu, skulle jag vilja ge alla barnen en liten sommarpresent. Men för att få den, måste ni lösa en liten gåta. Hur många ben har en pepparkaksgubbe? Lägg så många guldpengar i handen. Hur många år är Maja? Lägg till så många guldpengar i handen. Hur många stora gungor finns det på gården? Lägg till så många guldpengar i handen. Räkna nu guldpengarna. Gå sedan till Angela. Om ni har rätt svar på gåtan, dvs hur många guldmynt det är tillsammans, så kommer ni att få en present av Angela!
Lycka till! Kramar från Nisse
Johanna och Maja löser tillsammans gåtan. Kameran följer Johanna och Maja när de går mot förskolan.
6. INT. KÖKET - DAG
Angela, Johanna och Maja
MAJA
Hej Angela!
ANGELA
Hej! Vad har ni på hjärtat då?
JOHANNA
Vi har löst en gåta som vi fått av Nisse. Och nu undrar vi om vi har rätt svar? Nisse skrev att du skulle hjälpa oss.
ANGELA
Det stämmer. Nisse var inne här i morse och vi pratades vid. Nå, hur många guldpengar har ni till mig?
Maja räknar guldpengarna och lägger dom i Angelas hand.
MAJA
En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva!
ANGELA
Rätt svar! Då ska ni få presenten som Nisse lämnat.
Angela plockar fram glassen ur frysen och ger den till Maja
ANGELA
Titta! Bara för att du var så bra på att hitta guldpengarna.
7. INT. VID DÖRREN MOT BYGGRUMMET - DAG
Maja sitter på golvet och öppnar det guldglänsande paketet.
MAJA
Glass! Jippie! Tack Nisse!
Maja står med glassen vid dörren in mot byggrummet.
MAJA
Vi har fått en present från Nisse! Glass!
Barnen jublar (O.S)
 |
| Nisse ligger i skattkistan med en klurig mattegåta
Storyboard (bildmanus)
  
|
Portfolio, en form av pedagogisk dokumentation
Ellmin har skrivit följande definition av elevportfolio: "Arbetet med portfolio är ett förhållningssätt och en form av pedagogisk dokumentation som är lärarledd och elevaktiv, positiv och meningsfull. Det syftar till att beskriva, tydliggöra och ge ett utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sitt eget lärande och sin utveckling" (Ellmin 2003, s.21).
Ellmin menar också att ”Att arbeta med portfolio är således inte att göra mer i sig, utan att göra mer av det man gör, vilket ger mer kvalitet” (s 25). En portfolio består av ett urval av dokument och material, som man reflekterar och samtalar kring.
Ellmin skriver också att nyckelbegreppen är ”reflektion (egna tankar kring vad man gjort) och kontinuitet (det som dokumenteras är ‘avtryck’ av elevens kunskapsutveckling)” (s 10).
Något som portfoliometodiken tagit fasta på är att man dokumenterar både lärprocessen och resultatet (produkten). Dewey menade att ”Om själva processen var det viktigaste, så skulle själva produkten vara beviset på den lärprocess som förekommit” (Ellmin 2003, s 41).
Genom portfolion synliggör man barns lärande och utveckling. Det är viktigt är att se till barnens starka sidor och fokusera på vad de kan. Det stärker barnens själförtroende och lust att lära. För att bevara lusten att lära måste det finnas en känsla av meningsfullhet. Det är alltså viktigt att möta varje barn där hon/han befinner sig i sin utveckling. Ett möte som har dialogen och reflektionen som grundläggande förhållningssätt. För pedagogen gäller det att vara närvarande och lyhörd och ställa frågor till barnen såsom: Hur tänkte du nu? Vad har du lärt dig?
Barn är inte alltid medvetna om allt de kan och att de hela tiden utvecklas. En portfolio med samtal och reflektioner kan alltså synliggöra detta. Det är viktigt att medvetandegöra barnen i deras utveckling att de själva blir medvetna om sitt lärande.
Portfoliopärmarna bör alltid stå framme i barnens höjd, så att barnen själva kan plocka fram sin portfolio när de vill titta i den. ”Det är roligt att visa upp, berätta och vara stolt över vad man gjort och lärt sig. Man lär mer när man visar upp, tänker och pratar mer om sitt lärande” Ellmin (2003, s130).
Man ska också vara medveten om att portfolion är personlig och att den som äger portfolion får bestämma över vem som ska få titta i den.
Portfolion är ett bra underlag att ha med vid utvecklingssamtal och ger föräldrarna en möjlighet till mer delaktighet när det gäller verksamheten och deras barns utveckling och lärande.
Att arbeta med portfolio är också kopplat till läroplanen, Lpfö 98/10. I den kan man läsa följande: ”Arbetslaget ska
• kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,
• använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden” (Lpfö 98/10, s 15)
• kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,
• använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden” (Lpfö 98/10, s 15)
På vår förskola håller vi just nu på att arbeta fram ett nytt grundmaterial för portfolio, ett gemensamt för hela förskolan. Det är viktigt att diskutera frågorna:
· Varför ska vi arbeta med portfolio?
· Vad är syftet? För pedagoger/barnen/föräldrarna
· Vad är det vi vill uppnå?
Ellmin skriver om flera syften när det gäller portfolion i förskolan:
· att visa vilken typ av verksamhet som bedrivs i förskolan
· att stödja och visa på barns utveckling och lärande
· att utveckla barns inflytande
· att fördjupa föräldrasamverkan
· att fördjupa samarbetet med skolan
· att vara ett trevligt minne för barn och föräldrar
(Ellmin 2003, s 83)
Vi ska också diskutera vilka kunskaps- och färdighetsområden som portfolion ska täcka in. Ellmin ger exempel på innehåll: Social kompetens, jag-utveckling, grundläggande läs- och skrivstimulans, grundläggande matematik och temaarbeten.
Jag tror att ipaden kan vara en stor tillgång vi portfolioarbetet. Men hur ska jag använda den på bästa sätt? Hittills har jag filmat barnen i småsnuttar, vissa situationer. Att filma barnen och deras lärande är fantastiskt. Det blir både bild och tal, och man kan se filmen och reflektera över den tillsammans med barnen. Sedan tycker barnen att det är väldigt roligt att titta på filmen, och stolta! I dagsläget har jag inte arbetat med Imovie, så det ser jag fram emot lära mig. Att kunna klippa ihop en liten film för varje barn, något som är bra att ha med som underlag vid utvecklingssamtal.
Jag har också använt Garageband. I Garageband kan man intervjua barnen. Utmärkt att använda istället för att behöva anteckna hela tiden. Man kan vara en närvarande och lyhörd pedagog och fokusera på det barnen säger.
Det finns en del praktiska detaljer som jag skulle vilja ha svar på, eftersom jag inte har arbetat med portfolio med ipaden. Hur sparas filmer, foton på ett bra sätt? Jag vill ha en portfolio som ska vara lätt att hantera. Vad finns det för appar som kan hjälpa mig?
Referenslitteratur
Ellmin, B., & Ellmin, R. (2003). Att arbeta med portfolio: teori, förhållningssätt
och praktik. Stockholm: Gothia
Utbilningsdepartementet (2011), Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Fritzes, Stockholm
Kurstillfälle 27 mars 2012
Nu väntar nya utmaningar med iMovie! Idag har vi fått höra om synopsis, manus, dramaturgi, storyboard, berättarkurva, kameravinklar mm. Och så en snabb genomgång om hur iMovie fungerar. Vi hinner göra en kort film i vår lärgrupp också. Mycket skratt! Och så har vi fått en ny bok att sätta tänderna i: "Manus och dramaturgi för film" av Thomas Granath.
Ja, nu får jag börja fundera på en bra story....
Sammanfattning efter halva kursen, mars 2012
Jag hade innan kursen läst en del om pedagogisk dokumentation, men egentligen inte gjort någon djupdykning i ämnet. Även om allting inte är helt nytt för mig så tycker jag att jag genom litteraturen jag läst, kursträffar, lärgruppsmöten och kollegor har fått en djupare förståelse för pedagogisk dokumentation.
Efter att ha läst "Den svårfångade reflektionen" fick begreppet reflektion en djupare innebörd. I inledningen av boken (sid 7) beskriver Peter Emsheimer begreppet reflektion med följande ord: "Reflektion skiljer sig från vanligt "tänkande" eller "grubblande" genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och struktur där syftet är att distansera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på frågeställningar"
Reflektion är ju ett centralt begrepp när det gäller pedagogisk dokumentation, och vad jag bl a tar med mig är att reflektionen måste leda framåt och det är viktigt att inte bli kvar i gamla tankemönster. Och för att reflektera behöver man olika infallsvinklar och det är viktigt att tvinga sig själv att se det ur ett annat perspektiv. Således är arbetslaget viktigt och tid för reflektion är viktigt.
Lenz Taguchi (1997, sid 15) skriver att ”pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, barn emellan, pedagoger emellan men även familjen och förskolan emellan”
Jag har insett värdet av att reflektera tillsammans med barnen och försöker att göra det mera nu. Vi har gjort en del naturvetenskapliga experiment på min avdelning. Att få ställa upp hypoteser, testa, dokumentera och reflektera har varit roligt och givande. Både för mig och för barnen! Jag har verkligen känt mig som en medforskande pedagog.
Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så tycker jag att jag har fått en djupare förståelse för pedagogisk dokumentation. Men man lär sig hela tiden mera genom att använda det och reflektera över det. Jag ser fortfarande tiden som ett hinder. Jag skulle vilja ha mer tid för dokumentation och reflektion. Men man får helt enkelt försöka fånga stunder här och där.
Dokumentationens främsta uppgift är att var underlag för våra reflektioner och tankar kring det som hände för att vi ska kunna ta nästa steg.
Lenz Taguchi (1997) förklarar pedagogisk dokumentation som ett förhållningssätt och en kommunikation. Barnen kommunicerar sina tankar och erfarenheter genom målningar, utsagor mm, och via dokumentationen kan pedagogerna också kommunicera tillbaka till barnen. Genom reflektion tillsammans med barnen kan man synliggöra barnens egna tankar och lärande.
Jag är inne i en process i mitt lärande av pedagogisk dokumentation. Jag får fortsätta att diskutera och reflektera kring dokumentationen tillsammans med mitt arbetslag, för att få till utveckling och förändring av både mitt egna och barnens arbete.
Det gäller att fånga lärandet som Wehner-Godée uttrycker det.
Jag är inne i en process i mitt lärande av pedagogisk dokumentation. Jag får fortsätta att diskutera och reflektera kring dokumentationen tillsammans med mitt arbetslag, för att få till utveckling och förändring av både mitt egna och barnens arbete.
Det gäller att fånga lärandet som Wehner-Godée uttrycker det.
När jag började kursen hade jag inga erfarenheter av att använda en Ipad. Min resa med detta verktyg som hjälpmedel i verksamheten har varit intressant, lärorik och rolig! En del problem har jag ju stött på under resans gång. Hur blåser man en padda t ex? Men problem är till för att lösas, och de flesta har gått att lösa med hjälp av kursledare, lärgrupp, Facebookgruppen ”Luppen” och kollegor. Jag tycker att jag lärt mig väldigt mycket, och samtidigt finns det så otroligt mycket mer att lära sig... Och det är kul!
Jag har tagit kort och filmat olika situationer, för att följa barnens lärprocesser. Dokumentation att använda för att reflektera kring. Och det är bra att kunna gå tillbaka för att se och höra sådant som jag tidigare missat. Men även för att titta på mitt eget agerande. Vad sa jag? Vilka frågor ställde jag? Vad kan jag bli bättre på till nästa gång? Jag har synliggjort mitt eget lärande som pedagog och sett vad jag kan bli bättre på.
Hittills har Ipaden mest varit ett arbetsredskap för oss pedagoger, men jag skulle vilja att barnen var med involverade i att dokumentera sitt eget lärande.
Som sagt, för att lära mig Ipaden har jag haft stor hjälp av min lärgrupp, som har varit ett stort stöd och gett mig många tips och idéer. Jag följer också Facebookgruppen ”Luppen” regelbundet som har varit en stor hjälp i många situatuioner.
Att använda Gargeband för pedagogisk dokumentation var roligt! Ett bra redskap både för mig som pedagog och för barnen.
Vi spelade in ett radioprogram om flygplan och att sedan tillsammans med barnen lyssna på programmet gav upphov till mera tankar och idéer. Vi reflekterade över det som sagts och det synliggjorde barnens lärande. Sedan tyckte barnen att det var väldigt roligt att lyssna på sig själva! Jag fokuserade också på min egen roll i arbetet med radioprogrammet. Vilka frågor ställde jag? Var de tillräckligt utmanande? Hur följde jag upp frågorna? När jag till en början lyssnade på mig själv fanns det en antydan till att lotsa barnen till de ”rätta” svaren, men jag tycker att jag kom tillrätta med det problemet.
Att sedan få in radioprogrammet i bloggen stötte på vissa problem. Men det gick till slut, och videoinstruktionerna från kursledarna var väldigt tydliga och bra.
Jag har också lärt mig att blogga! Jag tog mig an denna uppgift med en skräckblandad förtjusning. Men nu känner jag mig nöjd med att ha lyckats komma igång med en blogg och jag kan hantera det viktigaste funktionerna. Och jag kan följa min egen lärandeprocess genom kursen.
I samband med en här kursen har jag också tittat närmare på det kapitlet i Lpfö 98/10 som handlar om "Uppföljning, utvärdering och utveckling".
Där kan man läsa att "Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner"
Vidare kan man läsa förskollärare ska ansvara för ”att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande”
Nu går jag vidare mot fler spännande utmaningar i kursen ”Pedagogisk dokumentation med it-stöd”.
Litteratur jag läst hittills:
Lenz Taguchi, Hillevi (1997), Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. HLS förlag, Stockholm
Utbilningsdepartementet (2011), Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Fritzes, Stockholm
Wehner-Godéee, Christina (2010), Att fånga lärandet - pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Liber AB, Stockholm
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitterat
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitterat
19 januari - Litteraturseminarium
Idag har Lärgrupp 1 diskuterat och reflekterat över boken den "Den svårfångade reflektionen". Vi kom in på erfarenheter från utbildningar och flera exempel från våra verksamheter i skola och förskola kom upp. Intressant och lärorikt att lyssna på och diskutera, och jag tycker att det finns mycket jag kan ta med mig till min verksamhet. Dessutom har jag utvecklat mitt Ipad-användande under dagen. En inspirerande och givande dag helt enkelt!
Januari 2012
Den svårfångade reflektionen
Jag läste ut boken för några dagar sedan, och det tog ett tag. Den är intresssant och tänkvärd, men emellanåt är texten svår, och man får verkligen fundera mycket på vad man läser och vad det betyder.
I inledningen av boken (sid 7) beskriver Peter Emsheimer begreppet reflektion med följande ord: "Reflektion skiljer sig från vanligt "tänkande" eller "grubblande" genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och struktur där syftet är att distansera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på frågeställningar"
För en del tror jag att det kan tyckas självklart, men jag tycker det är viktigt att veta det grundläggande i reflektion. Ingen fördjupning sker och man kommer inte vidare om man begränsar sitt tänkande till gamla tankemönster och det som redan är givet. Emsheimer uppmanar oss att ge utlopp för fantasin i det reflerkterande arbetet.
I kapitel 3 skriver Emsheimer om några studenters upplevelse om vad det är de ska göra när de ska bearbeta och reflektera. Student Johan beskriver det som ett allmänt erfarenhetsbyte. Det verkar finnas en osäkerhet angående vad och hur man ska göra, och Emsheimer drar slutsatsen att de oftast söker efter likheter. Om studenten bearbetar ett material fokuseras framför allt likheter på bekostnad av fokus på skillnader. De når aldrig någon djupare förståelse. Visst har jag suttit i grupper där det varit ett rent erfarenhetsutbyte (som i och för sig är syftet ibland), men jag kan också tänka på tillfällen där jag har fått känslan av att ha fått en djupare förståelse för något, och hur bra och meningsfullt det känns.
I kapitlet "Att se dansen genom bilden - att se det sedan länge bekanta på ett nytt sätt" skriver Hasse Hansson om Anna som ska göra en analys av dansvideoverket Rök. Hon delar in videon i flera sektioner, och hon väljer ut några för näranalys. Så skriver hon ner det hon ser, det hon faktsikt ser utan känslor och värderingar. Och Anna tycker att det tidigare självklara visar sig innehålla så mycket mer än vad hon tidigare uppfattat utifrån vad hon faktsikt ser. Detta är ju något som vi kan använda oss av i förskolan. Spela in filmsnuttar med hjälp av våra ipads. Vad ser mina kollegor och jag i filmen? Ser vi olika saker? Vad ser barnen i filmen? Man kan se filmen flera gånger och kanske upptäcka nya saker. Man kan se filmen själv och man kan se den tillsammans. Jag tror på filmen som ett bra verktyg för att få se något med nya ögon, att bearbeta en situation och reflektera kring den. Det ska vara ett naturligt inslag i vår verksamhet. Sedan får man ju diskutera i arbetslaget när, var och hur man ska filma, och avsätta tid för att titta på filmen och reflektera kring den. Jag har använt ipaden i barngruppen och filmat någon aktivitet. Barnen har fått titta på det, men det har inte blivit någon djupdykning...
Om forumspel skriver Emsheimer "Metoden är särskilt gynnsam när man kört fast och har ett extra stort behov av att finna nya lösningar på situationen. Metoden är divergent genom att den kan ge ett antal olika öppningar och lösningar och inte siktar in sig på att finna en bestämd lösning" (sid 19). Forumspel verkar vara en intressant metod att bearbeta en situation mellan olika männskor. Man kan finna många olika infallsvinklar på ett problem. Man gör ett spel, sätter igång det och sedan kan någon bryta spelet, ta en roll och pröva en annan lösning. Man kan få se olika människors perspektiv som ger upphov till ny utveckling. Emsheimer skriver "Forumspelet när det är som bäst representerar för oss reflektion i den meningen att det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera. det är knappast möjligt att delta i ett forumspel utan att man börjar ompröva gamla tankar" (sid 23)
Hur skulle man då kunna använda det i vår verksamhet? Ja, vi arbetar ju med människor hela dagarna, som vi interagerar med. Vi träffar t ex föräldrar och olika arbetsgrupper där problematik kan uppstå. Men jag tror att en del inte skulle vara bekväma i att delta i ett forumspel. Man måste våga. Och man kan ju tänka på att det finns inget som är rätt eller fel, och alla olika infallsvinklar är viktiga.
I GP den 16 januari läser jag på debattsidan "Vi måste lära oss att tolka bilder bättre". Debattörerna uppmanar vissa högskoleutbildningar att de "måste utrusta studenterna med verktyg så att de kan analysera bilder och hantera den visuella kommunikationens innehåll och kraft".
Då känns det rätt bra att just ha läst kapitlen i boken "Den svårfångade reflektionen" som handlar om att bearbeta och analysera bilder.
I kapitlet "Bilder av mördaren" djupdyker Hasse Hansson i det som skedde efter mordet på Anna Lindh, hur bilder tolkas och medias makt. Ska inte gå djupare in i detta kapitel, men jag tycker att det var intressant att läsa om hur bilden på mördaren tolkades, och hur stor makt media har över vilka bilder som publiceras, hur de tolkas och hur texter påverkar tolkningen.
I kapitlet "Bild och bearbetning" skriver Thomas Koppfeldt om bild i bilden. Han förklarar begreppet hän-syn på följande sätt: "Med hänsyn menas då en slags nödvändig dubbelhet i seendet när man ser det ena av de två tecknen via det andra. De båda kan aldrig med ett nöjaktigt resultat ses var för sig utan pockar alltid på att bli betraktade och tolkade med hänsyn till det andra och till varandra". Han skriver också om att få igång reflektionen "tänk inte som du brukar, tänk om och visa hänsyn genom att blicka hän mot något annat och oväntat och se och tänk via detta". I detta kapitel reflekterar Koppfeldt över tre foton, som har det gemensamma att de består av en person, men även en bakgrund som kan tolkas in i bilden. Det finns så mycket mer än bara personerna på bilderna. Bilderna är tagna i ett sammanhang. Man kan tolka in så mycket mer i en bild när bakgrunden är så talande. Men sen så kan vi ju tolka bilden olika för att vi har med oss olika erfarenheter och vetande i vår ryggsäck. Om man i barngruppen har tagit ett foto, vad ser då jag i bilden, vad ser barnet? Ser barnet sig själv, sina kompisar, miljön eller läroprocessen? Det här kapitlet, och även följande, har gett mig nya infallsvinklar på hur man kan tolka en bild. Men i boken är det det verkligen djupgående analyser/bearbetningar/reflektioner av bilder. Några sådana djupdykningar kommer vi nog inte att göra i barngruppen. Men man kan ta med sig hur olika man kan tolka bilder, och att det är viktigt med olika infallsvinklar.I en grupp/ett arbetslag har man möjlighet att bearbeta och reflektera bilder tillsamans. Arbetslaget är viktigt!
En återkommande metafor i boken är att se reflektionen som ett pusselläggnade. Med den skillnaden att de flesta pussel bara har en lösning, medan i de situationer vi reflekterar över finns flera lösningar. En annan skillnad är att det inte bara gäller att sammanföra utan också att bryta isär bitarna. För att se detaljerna måste man ha helheten och tvärtom.
Sammanfattning:
- Reflektionen måste leda framåt, och inte bli fast i gamla tankemönster.
- Reflektionen bottnar i situationer och i människors handlingar och syftar till att förbättra lärandet.
- För att reflektera behöver man olika infallsvinklar
- Det är viktigt att tvinga sig själv att se det ur ett annat perspektiv.
- Att reflektera är som att lägga pussel, men vid reflektion finns det inte bara en lösning, utan flera. Desstom ska man inte bara pussla ihop, utan även plocka isär bitarna.
- Reflektionen ger makt åt människan och hennes tänkande, utvecklar hennes möjligheter att finna nya kombinationer, nya sätt att förstå sammanhang.
- Var inte rädd för att utmana varandra
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur
14 januari 2012
Precis innan lunch en dag visar en pojke hur han ställt upp de stora kaplastavarna på rad som dominobrickor... vi filmar med ipaden och tar kort på det som händer när han puttar till en kaplastav...Lite senare samma dag sitter vi i byggrummet och tittar på den lilla filmsnutten och pratar om den. Hur kommer det sig att alla stavarna ramlar? Hur nära ska stavarna stå varandra? Vi ställer upp kaplastavarna igen och testar lite olika sätt att ställa dem på. Pedagogisk dokumentation?December 2011
Vad betyder pedagogisk dokumentation för mig idag? Jag har nosat på begreppet tidigare, men känner inte att jag nått någon djupare förståelse. I dagsläget dokumenterar vi på vår avdelning genom att ta kort, som vi sätter in i barnens portfolio, sätter upp på väggarna med lite kommentarer och så använder vi från och till vår fotoram. Dessutom sätter vi upp/ställer ut barnens alster i form av skulpturer, målningar mm. Tiden är en viktig faktor som begränsar vad vi gör med dokumentationen. Men jag känner att det här är ett område som man kan utveckla mycket. Vad? Hur? och Varför? pedagogisk dokumentation är frågor som jag vill fördjupa mig i. Jag vill sitta ner i mitt arbetslag och diskutera och reflektera över dessa frågor.
Jag tror att den pedagogiska dokumentationen kan vara ett stort hjälpmedel i vår verksamhet. Att fånga barns lärande och lärprocesser och synliggöra dessa för barnen själva och även för oss pedagoger. Och att ha detta som utgångspunkt för den fortsatta verksamheten. Men jag ser det också som en metod för att se min egen roll i verksamheten. Vad kan jag utveckla, ändra och bli bättre på.
Jag ser fram emot att lära mig mer om pedagogisk dokumentation och få en djupare förståelse. Mina kollegor och jag har tagit ett första steg...
